Granbarkborren hann före.

Massor av såna här små högar hittade jag på några stammar alldeles intill där grannen hade slarvat med att ta bort fallna granar efter stormen Dagmar. Nu är hela grannens skog söder om min mark borta och solen ligger rakt på så dom lär väl ha legat i marken och väntat på värmen. Med mycket möda, bensin och kedjeolja fräste jag sönder eller av barken på de stammar jag inte hunnit frakta bort.

Gnagmjöl bredvid ingångshålet.

Lite svårare att se gnagmjölet här.

Små högar längs hela stammen.

Början till en parningskammare.

Fläckvis är barken helt borttagen.

Det är ett slitsamt jobb. Jag är väldigt glad över den lätta Stihl MS201.

En som kommit lite längre.

Här ser man en barkborre längst upp i gången.

Tre stockar förbrukade cirka en tank.

Klippt ihop några gräsklippningsklipp.

Ett fynd från i våras, ännu en Honda HR21 gräsklippare.

Det är en likadan Honda HR21 som jag redan har fast i flera avseenden finare och mera komplett. Inkl. instruktionsboken. Den köpte jag via Blocket för 500kr långt innan det fanns någon efterfrågan på gräsklippare. Länken ovan är f.ö. intressant. Där kan man läsa hur grundligt de japanska ingenjörerna gick till väga under 70-talet för att utveckla en gräsklippare. Man började med att studera hur gräs växer i olika delar av världen. Konstruktionen blev klar 1978 och den känns förvånansvärt modern fortfarande. Med bränslesnål motor med riktig förgasare och andra finesser man förväntar sig av en moden gräsklippare. 3 växlar i drivningen, uppsamlare som funkar bra och frikoppling av kniven. Honda hade redan på den tiden en funktion där kniven stannar men motorn fortsätter att gå när man släpper handtaget.
Det stora problemet med mitt nya exemplar var de trasiga däcken. Nya hjul kostar 2-300kr/st , $19 om man köper löst däck i USA. Jag letade runt lite hemmavid och valde till slut att prova med ett gammalt cykeldäck och montageskruv.
Det verkar också som att knivkopplingen behöver lite omsorg och smörjning.
Det fina med dom här gräsklipparna att det sällan är något som behöver lagas. Rengöring och smörjning brukar vara det som behövs trots kanske år av en kärlekslös tillvaro hos oförstående ägare.

Framhjul, drivningen är bak.

Ojämnheten lär inte märkas när man kör på gräs.

Framdäcken monterade.

Förgasaren och kylflänsarna behöver rengöring.

Renblåst med tryckluft. Luftkanalerna var delvis igensatta.

Man tager, om man så hafva kan.

Så står det i Cajsa Wargs bok "Hjelpreda i hushållningen för unga fruntimber" från 1755. Senare blev det till man tager vad man haver.
Jag gillar verkligen att i alla lägen försöka göra det bästa av vad man har tillgång till iställer för att köpa saker eller oftast drömma om att köpa prylar för att lösa allehanda problem man ställs inför.
Just nu har jag en massa stockar som jag lunnat med traktorn och bara lastat av på marken. Att få upp dessa till en mera kompakt trave har knappt varit möjligt då flera är väldigt grova.
Idag kom jag på att jag skulle prova att helt enkelt ställa pallgafflarna med stora BM-fästet i snöskopan och hoppas att tyngden skulle göra det möjligt att lyfta stockar med spetsarna på gafflarna som stack ut.

Det gick förvånasvärt bra och nu kan jag fortsätta att dra hem stockar och slipper att använda mer av tomten till timmerupplag.

Fyllhammare, flåhacka, potatishacka och röjkniv.

Fyllhammare är ett förvånansvärt bra redskap när man ska fixa på gården, rensa diken och fixa till. Flåhacka är också bra men ack så svår att få tag i. Redskap för de mauella momenten är itne så vanliga om det inte handlar om trädgårdssköstel. Att sköta grövre arbeten med kroppen är en utdöende konst tycks det som. Kunskapen om och tillgången på funktionella redskap är inte så stor. har man bara tålamod och förmågan att sprida ut projekten över tid går det förvånansvärt bra att göra ganska stora arbeten med enkla redskap.

Idag har jag fixat så att jag kommer ut i ett skogsparti med traktorn för att köra hem stormtimmer. Inte så farligt som man kan tro. Det tar några timmar med spadar och hackor. Den enda doping jag använde var ett lass grus med baklastaren.

För att rensa diken är potatishackan min favorit. Själv har jag en från Bauhaus. De raka spetsarna fastnar inte i rötter och annat elände men de fyra pinnarna får upp växtdelar och annat som ligger på bottnen av dikena.

I skogen är Fiskars Röjkniv min favorit som alltid får följa med. Den  är förvånansvärt produktiv. Jag har provat en del andra varianter men just denna är överlägsen enligt mig.