Dikesgrävning med olämplig maskin.

Som vanligt dök det upp ett tillfälle att påbörja ännu ett nytt projekt. Det började med att jag körde ner några lass fyllnadsmassor till ett låglänt område nedanför stallet. Det blev riktigt bra när jag mekat på en stund med att utjämna massorna med min snöskopa.
Då kom jag på att jag skulle prova att gräva ur lite jox som fanns nere i diket intill. Fyllnadsmassorna hade gjort det lite säkrare att köra fram till dikeskanten och sticka ner skopan och få med sig sig materialet upp. Börjar man att gräva i ett dike så finns liksom ingen återvändo.
Det finns en mängd nackdelar med att gräva ur diken med min gamla baklastare. Entreprenaddäck t.ex. biter inte så bra i blöt jord och lera. Man måste även köra ända fram till dikeskanten för att nå ner med skopan. Risken är hela tiden överhängande att framhjulen trillar ner. Särskilt som ena sidan bromsar inte fungerar.
Å andra sidan kan jag inte gräva så mycket djupare för då kan det bli frågan om otillåten miljöverksamhet. Jag kommer ner till leran och lite till och där kan man ju anta att dikets botten befann sig någon gång på 1600-talet när just den här åkern anlades på en myr. Allt enligt en gammal karta jag hittat på Lantmäteriet.
Sedan kom det en störtskur och fixade en middagspaus åt mig.