Dikesgrävning med olämplig maskin.

Som vanligt dök det upp ett tillfälle att påbörja ännu ett nytt projekt. Det började med att jag körde ner några lass fyllnadsmassor till ett låglänt område nedanför stallet. Det blev riktigt bra när jag mekat på en stund med att utjämna massorna med min snöskopa.
Då kom jag på att jag skulle prova att gräva ur lite jox som fanns nere i diket intill. Fyllnadsmassorna hade gjort det lite säkrare att köra fram till dikeskanten och sticka ner skopan och få med sig sig materialet upp. Börjar man att gräva i ett dike så finns liksom ingen återvändo.
Det finns en mängd nackdelar med att gräva ur diken med min gamla baklastare. Entreprenaddäck t.ex. biter inte så bra i blöt jord och lera. Man måste även köra ända fram till dikeskanten för att nå ner med skopan. Risken är hela tiden överhängande att framhjulen trillar ner. Särskilt som ena sidan bromsar inte fungerar.
Å andra sidan kan jag inte gräva så mycket djupare för då kan det bli frågan om otillåten miljöverksamhet. Jag kommer ner till leran och lite till och där kan man ju anta att dikets botten befann sig någon gång på 1600-talet när just den här åkern anlades på en myr. Allt enligt en gammal karta jag hittat på Lantmäteriet.
Sedan kom det en störtskur och fixade en middagspaus åt mig.

Mattjuvar i farten.

Två envisa gäster vid matbordet. Just på denna bild är hönan långt borta men för det mesta är dom under och på bordet hela tiden båda två.
Det är irriterande och charmigt på samma gång. Jag försöker förklara för sonen att man nog inte ska klappa djuren samtidigt som man äter. Att det kan vara olämpliga saker i pälsen och i deras munnar. Så det blir min uppgift att jaga iväg dom hela tiden. Och än har jag inte märkt av någon bismak på maten.

Lite onödigt var det ju.

När jag bytte kamremmen förra gången bytte jag inte vattenpump. Så nu har jag farit omkring ett tag och trott att den ska skära eller nå't lika hemskt och kamremmen flyga all världens väg tillsammans med metallsalladen som skulle uppstå i topplocket. På Transportern var ju inte vattenpumpen särskilt fräsch i lager och tätning.
Ny kamrem med spännrulle och en vattenpump införskaffades. Det tog ju några timmar att byta. Vattenpumpslagret var ganska glappt.
Flera timmar efter jag var klar så inser jag ju att vattenpumpen INTE drivs av kamremmen utan av den andra remmen. Ridå!
Okej, den gamla remmen hade ju gjort 50% av sitt liv men lite onödigt var det ju ändå.
Har jag gjort något typ 0,5 ggr tidigare far tankarna iväg. Då slutar jag tänka aktivt på det som pågår framför ögonen. Jag funderade nog på ett upplägg med Tor och Privoxy på en egen server. Och frågan var om den skulle kunna vara filserver med krypterade volymer samtidigt.
Nu har jag testat lite och det går att spela upp en .mp3-fil från en och samma server. Det går så pass fort att ta fram en fil på några MB. Filmer kanske går lite tyngre.
På Blocket fanns en riktig server, hyfast modern för lagom peng. Tyvärr drar den väl på tok för mycket ström. Min gamla 1 GHz drar 46 Watt med en hårddisk. Då är allt som inte behövs borttaget eller avstängt.
Den behövs verkligen för att mitt glesbygdsbredband (NMT/ICE via 450 MHz) ska fungera bra. Den är webbcache och DNS-cache.
Anonymitetsgrejorna är mest som en sympatiåtgärd. Jag gör inget på Internet som jag behöver skämmas förutom att ladda hem musik då. Musiken ska jag gömma med krypto förutom att servern är väl dold med trådlöst nätverkskort. Och för säkerhets skull är det trådlösa nätverket helt öppet så att vem som helst kan använda min IP-adress och ladda hem olagliga saker. \o/ Lite paranoja har man ju allt:)
Men grannarna har inte börjat stråla mig ännu....

Räddad från gräsklippardöden.

Lite tyngre gräsklippning än vanligt, även för att vara hos mig. Min gamla moddade Klippo funkar även på denna typ av växtlighet. Jag har tidigare kört detta med en Berti slagklippare med enkilos gjutjärnsslagor monterade på en rejäl järnrulle. Grodorna och paddorna var mitt dåliga samvete då. Traktorn vägde 5 ton och slagklipparen säkert 500kg. Man kan nog utgå från att alla djur som inte hann undan blev mos.
Lite ologiskt att skapa dammar för grodynglen och sedan platta till dom när dom vuxit upp och tagit sig upp på land.
Nu har jag ingen slagklippare längre utan får ta Klippon som väger kanske 25-30 kg. Den allvarligaste paddincidenten jag hittills varit med om var när en padda hamnade under fotsulan då jag klippte barfota. Den hoppade raskt vidare så den klarade sig nog.
På ena sidan har jag en granne som går bet på gräset när det blivit 10 cm. På andra sidan finns han som kör med klipphöjden 3 cm. Han kan omöjligt förstå hur jag kan klippa med min maskin runt barnens sandlåda där det är massor av pinnar och stenar. Han provade en gång och gräsklipparen lät som en stenkross. Jag tror inte dom funderat över klipphöjd överhuvudtaget.
Mina klippare brukar jag ibland för bygga om för att få upp klipphöjden. Och så får man ta bort skydden annars kör det fast direkt. Lite sprut får man räkna med så runt sandlådan kan man ju klippa när inte barnen är där.